Just nu känner jag mig som ett stort frågetecken och jag har ingen aning om hur jag känner, mår eller nånting. Jag har ingen aning om jag har lusten och orken till att kämpa upp mig igen, jag har det aldrig när någon blir sur och arg på mig. Då tappar jag allt och lusten försvinner direkt. Frågan är hur jag ska göra, ger jag upp är halva mitt liv borta kämpar jag kanske jag kan lyckas, men inte säkert plus att jag måste ha orken då också vilket jag inte tror att jag har. får väl se hur det blir, men tanken på hur många vänner jag förlorar och hur mycket av mitt liv som går till spillo gör mig väldigt tveksam, jag har bara varit inför ett sånt här val en gång tidigare fast detta beslut är då ännu värre än vad det var första gången. Jag fattar inte varför du ställer så himla många krav på mig!?Jag har fullt upp med att hinna med mitt liv utanför och ändå krävs det sjukt mycket av mig dom stunderna också!
Det är press och krav på en hela tiden, jag orkar inte med det! Undra hur många gånger i veckan jag bryter ihop bara för allt man måste leva upp till! Det är helt sjukt!.
Förlåt om ni läsare inte bryr er eller något, men jag måste skriva av mig.
Och tack till mamma som ALLTID funnits för mig, tröstat, kämpat, diskuterat, brytt sig! Du betyder mer än något! Och sen såklart alla vänner som bryr sig och Fredrik som alltid vill trösta mig och göra mig på bra humör!
Ni betyder !

Puss Simone